Fick några utmanande frågor vid senaste föreläsningen, vad kommer vara drivkraften bakom framtida ”kriser” och när kommer de uppstå?

Kunde man svara exakt på dessa problemen skulle det aldrig bli några ”kriser”, eller? Hur gömmer man en elefant i en liten buske? Svar: man vägrar se den! Mycket av det vi upplever som kris har förutsagts såväl inifrån som utifrån berörda branscher. Ansvariga har trots det kört ner huvudet i sanden och vägrat ”se” vad som håller på att ske. Troligt är att flertalet sett bekymret men inte kunnat, vågat eller velat agera för att rätta till brister och fel, man har vägrat se elefanten.

Så tillbaks till frågorna, kan vi redan nu se vad som kan bli framtida kriser? För att ge svar bör vi bestämma vilken dimension vi avser, Sverige eller globalt. Ser vi på Sverige är elefanten ganska tydlig och många ser vad som håller på att ske, dock kan åtgärderna diskuteras om de är de rätta.

Sveriges största utmaning är konkurrens från utvecklingsländer, problem har börjat eskalera i en rasande fart även inom områden där vi trodde att vi satt säkert.

Varför blir det då så här och vad kan vi göra åt det?

Rädsla? Troligen! Vad är vi rädda för? Kan det vara så att vi har det för bra och av girighet vill vi inte släppa greppet om det vi har förrän det är för sent? Vi förlorar kampen med buller och bong och plötsligt har vi en kris! Kommer vi få kämpa med oss själva för att våga släppa greppet i ett tidigare skede samt ändra uppfattning om vad som är tryggt, bekvämt och värdefullt.

Konsekvenser just nu är att få företag vill växa, vi vill inte hamna i personliga kriser för att vi vågade riskera? Här uppstår en möjlighet, är det så att företagen inte vill växa eller är det riskerandet som är problemet. Hur höjer vi riskbenägenheten eller hur sänker vi risken? Svaren på dessa frågor är troligen lösningarna på problemen, kan svaret vara osäkerhetsreducering!

Metodik som ärlighet och tydlighet reducerar osäkerhet samt ger balanserad tillväxt i och till nya strukturer. Genom att medvetenhetsgöra hur lite vi vet om framtiden reduceras osäkerheten. Tydliga tidsramar konstruerade med kunskap om tid för utveckling och processer reducerar osäkerhet. Om vi villkorar tidsperspektiven för tillväxtsprocesser reducerar vi också osäkerhet.

För att inte riskera att framtida kriser iscensätts av handlingsförlamning eller försenat agerande bör vi nog bli duktigare på riskmedvetenhet samt osäkerhetsreducera med hjälp av kunskap om risker. När nästa kris uppstår kan ingen svara på men risken för att frekvensen ökar är uppenbar om vi inte blir duktigare på att tämja elefanter.

Mvh
T1